johannanordqviist

Utseendefixeringen_och_ytligheten

Jag grät just en skvätt. Det var längesen nu faktist. Vet ni vd jag grät över ? Mina öron. Mina jävla öron..
När jag såg dom imorse på sjukhuset så var min första reaktion att dom va äckliga, eftersom dom är blåa och svullna och fulla i torkad blod. Sen såg jag förändringen. Jag gillade de! Men ju mer dagen har gått, har jag funderat.. Vart fan är förändring ? Jag ser den inte längre! Dom ser ju ut som vanligt. Bara att dom är mycket äckligare nu.. Så operationen all ont känns jävligt bortkastat just nu. Och ont kommer jag ha några till. Jippie.
Jag vet att jag låter jäkligt ytlig och utseendefixerad just nu, men de är just vad jag är. Jag har lidit psykiskt pga mina öron efter jag blev retad över dom när jag var liten. En fånig sak, men det satte sina spår helt enkelt.
Jag har längtat sååå mycket efter operationen också syns de ingen jävla skillnad!
Ursäkta det bittra inlägg, men jag är jävligt bitter just nu...